Sambon ville ha Wallenbergare ikväll. Det är självklart att han ska få Wallenbergare.

Svensk blandfärs fick bli grunden, även om receptet förespråkar kalvfärs. Tyvärr var kalvfärsen på affären irländs, så valet var gjort. Sockerärterna är svenska, men inte eget odlade, men resten…

Wallenbergarna serverades med vår fantastiska astrix, morötter i blandade färger från pallkragen, kantarellsås med underbara gula kantareller från skogen runt hörnet vid stugan.

Lök till såsen också från pallkragen och massor av tomater från altanen.

Det smakade fullständigt ljuvligt. Att få laga en smakrik middag med fantastiska råvaror som vi vet var de kommer ifrån, självodlade eller självplockade är gott för självkänslan.

Förra veckan bjöd vi dottern på födelsedagsmiddag på en fin krog i stan.

Sambon åt då Wallenbergare och trots att det är en meriterad krog så är smakerna på vår mat fräschare och mer unik och smakrik.

Att veta vad vi stoppar i oss och att det är verkligt fina råvaror önskar vi att fler får uppleva.