Det känns lite melankoliskt. Vintern var lång och kall, någon vår var det knappt tal om i år och sommaren var het, men kort. Nu verkar det som om hösten blir kall. På landet börjar det bli dags att tömma växthuset. Chiliplanterna som bär frukt tog jag in redan förra veckan. Alla av sorten Apache. Av Pinochios Nose är det bara en planta som bär frukt och den tog jag in idag. Övriga blommar fortfarande?? Mina Fishpeppar har blommor som är så små att de knappast är pollinerade än.

Förra året tömde jag växthuset i mitten av oktober och lät sista mognaden ske inomhus.

När vi kom ut i skogen igår , fanns det gott om vår kära vän Karl Johan, men nästan samtliga var frostskadade. Tråkigt.

Vi har blivit lite ”skogstokiga”, så med varsin 10-liters hink drog vi iväg lördag morgon. Som tur är finns det annat än Karl Johan att plocka.

Vi hittade flera liter gul kantarell, rynkad tofsskivling och massor av höstkantarell, naturligtvis. En ny kompis dök upp, rödbrun stensopp. Riktigt vacker svamp, vacker vinröd-brun hatt med nyanser av vinrött i stammen. Smaken liknar Karl Johan, men är något mildare. Efter fem timmar i skogen var vi lätt möra i ben och rygg. Väl hemma satt vi på altanen i det vackra höstvädret i flera timmar och rensade all svamp.

Den här gången valde vi att torka höstkantarell och den stensopp vi fann under dagen. Resten förvällde vi och la in i frysen. Naturligtvis tog vi våra hinkar och drog ut i skogen idag också.

Det skulle”bara bli en kortis”.

Jo, tack…fyra timmar senare, lyckliga med nästan två hinkar fulla blev det altan, rensning, torkning och förvällning igen. Innan middagen hann vi också plocka plommon som det ska bli sylt av. Hittade ett underbart recept förra hösten med plommon, kanel och citron. I år har vi en annan sorts plommon, men det blir nog bra.Vi fick ihop en hink med äpplen också. Juicemaskinen är tillbaka på köksbänken efter sommaren. Snart är det ju dags för extra vitaminer, så att vi snuvar förkylningen på en potentiell mottagare, eller hur.